Olydiga Astrid



Min första sovmorgon på jag vet inte hur länge, underbart! När jag gick upp lite efter tio var det soligt och fint ute. Jag bestämde mig för att ta med mig Astrid ut. Vi gick upp i parken för att hon skulle få leka av sig lite. Men Astrid hade bestämt sig för att inte lyssna på mig alls, så hon smet ifrån mig. Jag ropade på henne, men hon lyssnade inte alls. Jag fick tag i henne ganska fort, och då fick hon en ordentlig utskällning. Sen gick vi raka vägen hem, och nu ligger hon och skäms. Det kan hon gott göra.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0